Archive for Sport

Många alternativ på Betsafe

Betsafes bettingsida har mycket som talar för den. Först och främst gäller det utbudet av olika sporter och evenemang. Fotboll dominerar (så klart), med vanligtvis över 10,000 matcher att spela på. Den som gillar att spela på fotboll kommer helt klart att få sitt lystmäte. Men även andra sporter är väl representerade. Man kan även spela på en massa icke-sportrelaterade saker, som vilka som kommer att vinna en Oscar, melodifestivalen, golf och liknande. Lite småroligt, men det är trots allt sport-bettingen vi är där för, och lyckligtvis är det där som utbudet är som allra störst.

Ska man nämna sajtens uppbyggnad så får den med beröm godkänt. Det är lätt att hitta det man letar efter, uppbyggnaden är logisk, och allt fungerar som det ska utan större problem. Det färgschema som används är lite väl mörkt för min smak, men det är ingen katastrof, och förtar inte helhetsintrycket. Sajten fungerar som en sajt ska: den drar inte onödig uppmärksamhet till sig, utan fokuserar på att leverera sitt innehåll.

De odds som Betsafe ger är även de riktigt bra. Med så pass många olika matcher att spela på har jag givetvis inte kunna kolla alla och jämföra med andra bettingsajter. Men mitt tydliga intryck är att oddsen är bland de bättre som finns tillgängliga hos spelbolag på nätet. Att de är bättre än ett visst svenskt företag med monopol på landbaserat spelande är självklart, och knappast något att skryta med. Sammantaget så är Betsafe odds en av de bättre sajterna på nätet, där dess stora styrka är det enorma utbudet av spelbara objekt.

Ibland är ett silver guld värt

Vinter-OS i Nagano 1998 är ett av de få vinter-OS där Sverige inte lyckades knipa en enda guldmedalj. Under de 21 vinter-OS som hållits så har vi fyra gånger blivit utan guldmedalj. Givetvis oacceptabelt för ett vintersportland som Sverige, och man skulle kunna tro att Nagano 1998 därmed är något vi helst av allt ska glömma. Men så är det inte. Tre medaljer blev det sammanlagt. Pernilla Wibergs silver var den första svenska störtloppsmedaljen i OS, och det måste sägas vara en mycket bra insats. De svenska damerna tog även ett brons i curling.

Men Pernilla Wiberg får ursäkta, den största insatsen i Nagano stod Niklas Jonsson för. I Nagano tog han sin enda OS-medalj, på ett spektakulärt sätt. I ärlighetens namn så är Niklas ingen av de riktigt stora Svenska skidåkarna, och hans facit är inte så vidare imponerande. Men den som satt framför TV:n och såg femmilen i Nagano glömmer honom inte.

Niklas startade 30 sekunder före Björn Dählie, den urstarke norrmannen. Efter två mil hade Dählie kommit ikapp, och det kändes då som att Dählie säkert skulle dra ifrån Niklas ytterligare. Men så blev det inte. Niklas hade inga som helst problem med att följa Dählies tempo. Det som hände var i stället att Dählie började tappa krafterna. Med bara två kilometer kvar gjorde Niklas ett ryck. Och Dählie kunde inte svara. Niklas åkte i mål som en raket. Efter honom kom Dählie, som var mycket nära att kollapsa. Han hade helt enkelt tagit ut sig fullständigt. Dählie lyckades ta sig i mål på ren vilja, och vann åtta sekunder före Niklas i en av de mest dramatiska uppgörelserna i längdskidåkningens historia.

Varför jag gillar Hockeyallsvenskan bättre än Elitserien

Under de senaste åren har Hockeyallsvenskan verkligen fått ett uppsving. Det beror dels på en förbättrad ekonomi och administration, och dels på att kvaliteten på lagen har ökat något enormt. För några år sedan bildades ett aktiebolag, AHF HockeyAllsvenskan AB, för att driva serien. Dessutom tecknades ett lukrativt TV-avtal mellan Hockeyallsvenskan och Viasat. Den förbättrade ekonomin och administrationen bakom serien har lett till en mer professionell serie där de flesta spelarna spelar hockey på heltid. Det är bara ett fåtal spelare i de sämre lagen som har heltids- eller deltidsjobb vid sidan av hockeyn. Det gör att spelarna har tid att utvecklas, vilket i sin tur gör att kvaliteten på spelet blir bättre.

Det finns tre saker som gör att jag tycker att Hockeyallsvenskan är mer spännande än Elitserien. För det första känns Hockeyallsvenskan mer äkta. Okej att nästan alla spelare är avlönade, men det klappar ett hockeyhjärta av rang under varje bröstskydd. Ung som gammal, alla spelare ger sitt yttersta för att ta sitt lag till Elitserien.

För det andra gör seriens utformning att varje match verkligen betyder något. Det är 14 lag i Allsvenskan. De tre bästa lagen går till kvalet till Elitserien. Lagen som kommer på platserna 4–7 får spela förkval till Kvalserien. De två lag som kommer sist i Allsvenskan får sikta in sig på kvalserien till Hockeyallsvenskan. Det är alltså bara lagen som kommer på platserna 8–12 som har spelat färdigt för säsongen när de 52 matcherna i grundspelet är avklarade.

För det tredje är det uppfriskande att se hockeylag från mindre orter. I Elitserien är det storstadslagen som dominerar. I Hockeyallsvenskan kan jag se lag som Tingsryd, Oskarshamn, Bofors och Mora. Dessutom får jag se slumrande jättar, såsom Leksand och Malmö, försöka ta sig tillbaka till den svenska hockeys finrum.

Vem är bäst: Ronaldo eller Messi?

När jag var yngre var det bara Premier League som gällde. Jag var fastklistrad framför teven på lördagseftermiddagarna för att se, vad jag tyckte då, den bästa fotbollen i världen. På senare tid har jag dock fastnat för spanska La Liga. Jag kan inte sätta fingret på vad exakt det är som gör La Liga så intressant, men klart är att jag till stor del har övergett Premier League.

Mina två favoritspelare i La Liga är superstjärnorna Cristiano Ronaldo och Leo Messi. Du som läser det här kanske tänker att jag är konstig som har en favoritspelare i vardera Real Madrid och Barcelona – de två ärkerivalerna i spansk fotboll. Faktum är dock att jag aldrig kommer ha något annat favoritlag än Halmstads BK. Jag tittar på utländsk fotboll för finessen och underhållningen och då finns det inga bättre spelare än Ronaldo och Messi.

Vem är då egentligen bäst av dessa två spelare? Jag håller Ronaldo som den mer kompletta spelaren medan Messi är en helt outstanding målskytt. Ronaldo började ju sin karriär som ytter, först i Sporting Lissabon och sedan i Manchester United. Nu kan man väl säga att han har en ganska fri roll i Real Madrid. Även om han inte är någon klassisk striker fullkomligt vräker han in mål, från alla håll och ledder. Messi är mer av en genombrottsspelare som behöver komma med fart och få bra djupledsbollar serverade på foten. Messi har alltså en lite smalare repertoar än Ronaldo.

Samtidigt är Messi mer av en gentleman än Ronaldo. Jag har aldrig sett Messi snurra tio varv efter en lätt fällning. Han reser på sig, ruskar av sig smärtan och fortsätter spela. För mig som gillar spelare som spelar med känslorna utanpå tröjan kan han dock upplevas som lite tråkig emellanåt. Ronaldo har lite divalater för sig. Han utdelar tjuvnyp och gnäller ofta på både medspelare, motspelare och domare.

Slutligen: nej, jag kan inte säga vem som är bäst. Jag njuter i fulla drag när Messi och Ronaldo fintar, trixar och gör mål.